På det att tystnadens stränghet må bevaras, är det icke tillåtet för någon att säga någonting från tidigt på morgonen till dess min moders mässa sjungits. Sedan denna mässa avslutats, är det tillåtet att mellan tidebönerna på fastställda platser föra andliga samtal samt tala om regelns iakttagande och sådant, som är verkligt nödvändigt, och detta ända till dess bordsbönerna blivit lästa. Lättfärdigt och onyttigt prat må alltid helt och hållet undvikas på varje plats. När tacksägelsen efter middagsmåltiden lästs i kyrkan, kunna systrarna tala med varandra till dess de begynna vespern. Därefter må tystnaden samvetsgrant iakttagas, till dess tacksägelsen efter kvällsvarden lästs i kyrkan.

Den korta stunden mellan tacksägelsen och den andliga läsningen är det tillåtet att tala. Men sedan den andliga läsningen begynts, må tystnaden samvetsgrant hållas, ända tills min ärorika moders mässa blivit sjungen följande morgon. Och man må veta, att systrarna äro allmänt förpliktade till de nu uppräknade tysta tiderna, med undantag dock för de systrar, vilka utses till sådana sysslor, som icke lämpligen kunna förrättas utan att man talar, ty allt skall gå förståndigt till, så att illasinnade ej få tillfälle till klander.»