"Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor,
skall då inte fadern i himlen ge helig ande
åt dem som ber honom?" Luk. 11:13
Heliga Birgittas Uppenbarelser
Köp Heliga Birgittas Uppenbarelser på Lulu (740 Sidor)
Vill du börja läsa klickar du här
Innehållsöversikt Bok 7
Den uppenbarelse, vilken fru Birgitta hade i Rom
efter jubelåret och i vilken Jungfru Maria förutsäger henne,
att hon skall gå till Jerusalem och Betlehem,
när det så behagar Gud, samt lovar henne
att då visa för henne, hur det gick till,
när hon födde sin välsignade Son.
I Rom hade fru Birgitta, Kristi brud,
denna uppenbarelse, som talar om det ärorika smärtans svärd,
vilket genomträngde den heliga jungfru Marias själ
och förutsades henne av den rättfärdige Simeon i templet.
Den uppenbarelse, som den helige Franciscus
gav Kristi brud fru Birgitta och vari han inbjöd henne
att komma till hans kammare för att äta och dricka,
i det han andligen förklarade för henne, att hans kammare
var lydnaden, att hans föda var att omvända själar till Gud
och att hans dryck var att se dem, som han omvänt,
av alla krafter älska Gud och nitiskt ägna sig åt
böner och andra dygdiga gärningar.
Denna uppenbarelse hade fru Birgitta, Kristi brud,
i staden Ortona i Neapels rike. Kristus talar här till henne
och försäkrar henne, att relikerna
av den helige aposteln Tomas' kropp vila i altaret därstädes
och att han finner sin ljuva glädje i dessa
och i andra helgons reliker, vilka han anser
som sin kostbara skatt på jorden, samt att han lovar
en stor förtjänst och lön åt dem,
som vörda dem med tillbörlig fromhet.
Kristi brud, fru Birgitta, fick denna uppenbarelse i Neapel,
efter det att herr Eleasar, son till grevinnan av Ariano,
då för tiden en ung skolar av goda anlag, bedit henne,
att hon skulle bedja till Gud för honom. När hon bad,
uppenbarade sig Jungfru Maria för henne och meddelade henne
denna uppenbarelse, vari hon undervisar honom
om den livsföring han skall iakttaga och mycket vackert säger,
att förnuftet bör vara själens dörrvaktare och beskyddare
för att förjaga alla frestelser och bjuda dem tappert motstånd,
så att de icke vinna tillträde till det inre av människans hus.
När fru Birgitta vistats i Rom många år
och återvänt från vallfärderna i Neapels rike,
var hon på den helige påven och martyren Urbanus' dag
i maj månad år 1371 försjunken i bön.
Kristus uppenbarade sig då för henne och sade,
att hon skulle bereda sig att vallfärda till Jerusalem
och besöka den heliga graven.
Innan fru Birgitta lämnade Rom för att fara över havet,
hände det att en from broder frågade henne till råds
angående några tvivelsmål, som han hyste i sitt samvete.
När hon bad, uppenbarade sig Jungfru Maria för henne,
gav henne fullständigt svar angående dessa tvivel
och sade dessutom, att hur syndiga påven och prästerna
än månde vara, så har dock (så länge de icke äro kättare)
den förre Kyrkans nycklar och sann makt att binda och att lösa,
och de senare framkalla och handhava verkligen
Kristi lekamens välsignade sakrament på altaret,
låt vara att de för sina synders skull
äro ovärdiga den himmelska äran.
Sedan denne broder fått ovanstående uppenbarelse
genom fru Birgitta, bad han henne, att hon skulle bedja till Gud
för att få upplysning angående Kristi egendom
samt påvens och de celebrerande prästernas auktoritet.
När hon bad i denna angelägenhet, uppenbarade sig
Jungfru Maria för henne och gav henne följande svar.
Kristus talar till fru Birgitta under bönen,
befaller henne att nu gå till Jerusalem samt lovar henne
kroppslig styrka och det till livsuppehället nödvändiga.
Jungfru Maria talar till fru Birgitta,
Kristi brud, och säger, att det på intet vis är Guds vilja
att präster skola hava hustrur och besmittas av köttslig lusta,
samt förbjuder, att någon påve tillåter
prästäktenskap i Guds kyrka.
Här meddelas början av en uppenbarelse,
som fru Birgitta hade i Neapel angående
denna stads drottning, men icke fortsättningen,
ty denna rör hemligheter om denna drottnings liv och person.
Denna gudomliga uppenbarelse meddelades fru Birgitta
i Neapel på begäran av herr Bernhard, ärkebiskop av Neapel.
Denne hade bedit henne, att hon skulle bedja till Gud
angående vissa samvetsskrupler som han hade.
När hon förrättade bön, uppenbarade sig alltså Kristus för henne,
svarade på allt det som ärkebiskopen var tveksam om
och gav honom anvisningar som han borde följa vid skötseln
av sitt hus och styrandet av folket i sitt stift.
Denna åt fru Birgitta, Kristi brud,
meddelade uppenbarelse började i Neapel strax efter
riddaren herr Karls, hennes sons, död,
och visionen fortsatte med vissa avbrott under färden till Jerusalem,
där den avslutades i den heliga gravens kyrka.
Den innehåller Jungfru Marias och en ängels försvar
för denne riddares själ vid den gudomliga domstolen
inför domaren Kristus, djävulens andragelser mot denna själ,
som han själv gjorde anspråk på,
och domaren Kristi frikännande dom över henne.
Denna uppenbarelse hade fru Birgitta
i den heliga staden Jerusalem, första gången hon inträdde
i den Heliga gravens kyrka. Där förklarar Kristus
den förlåtelse och nåd, som goda pilgrimer få i sagda kyrka,
om de komma dit med rätt avsikt och from föresats.
Denna syn såg Kristi brud, fru Birgitta,
i den Heliga gravens kyrka i Jerusalem,
i kapellet över Kalvarieberget, fredagen efter
Kristi himmelsfärdsdag, då hon, hänryckt i anden,
såg hela Herrens lidande, vilket nu utförligt skildras.
Kristus beklagar sig inför bruden
över alla jordens furstar och Kyrkans prelater
därför att de icke vilja minnas och begrunda
hans svåra smärtor och lidande eller bry sig
om de vördnadsvärda platserna i det heliga landet,
och han hotar dem med stränga straff,
ifall de icke bättra sig.
När fru Birgitta var i Jerusalem, var hon villrådig,
huruvida hon skulle vistas i franciskanbrödernas kloster
på berget Sion eller i pilgrimernas härbärge i Jerusalem.
Jungfru Maria uppenbarade sig då för henne,
medan hon bad, och sade henne,
att hon borde vistas i härbärget
för att ge gott exempel åt andra människor.
När fru Birgitta var i Cyperns rike,
bad drottning Eleonora henne, att hon skulle bedja till Gud
för hennes son konungen och för själva riket.
Fru Birgitta reste sedan till Jerusalem,
och när hon där en dag var försjunken i bön,
uppenbarade sig Kristus för henne och gav henne dessa råd,
som hon skulle skriva till sagde konung
och till hans farbroder, fursten av Antiokia.
Och han befallde henne, att hon skulle skriva dem
såsom av sig själv och icke å Kristi vägnar.
Denna uppenbarelse om riket Cypern
och dess förbättring fick fru Birgitta i den heliga staden Jerusalem.
Hon skickade den till herr konungen
och till fursten av Antiokia, för att de skulle offentliggöra den
för hela riket. Emedan denne furste icke satte tro till uppenbarelsen,
offentliggjorde fru Birgitta den själv
den 8 oktober i Famagusta på sin återväg från Jerusalem,
i närvaro av konungen, drottningen,
fursten av Antiokia och hela det kungliga rådet.
I Cyperns rike bad en franciskanbroder fru Birgitta,
att hon skulle råda honom hur han skulle handla
i några fall, där hans samvete var tveksamt,
och särskilt beträffande iakttagandet av hans ordensregel.
När hon en dag bad i den heliga staden Jerusalem
för nämnde broder, uppenbarade sig Kristus för henne
och sade henne mycket om franciskanorden
samt hotade till sist alla ordensbröder,
som hava egendom, med evig död.
Den vision, som fru Birgitta hade i Betlehem,
varest Jungfru Maria visade henne, hur det gick till,
när hon födde sin ärorike Son, såsom hon lovat
fru Birgitta i Rom femton år före avresan till Betlehem,
vilket framgår av kapitel 1 i denna bok.
En uppenbarelse vid Herrens krubba
i Betlehem över samma ämne.
Fru Birgitta såg i denna vid Herrens krubba
i Betlehem undfångna uppenbarelse,
hur herdarna kommo till krubban
för att tillbedja den nyfödde Kristus.
I denna uppenbarelse, som bruden hade
i det kapell i Betlehem, varest Kristus är född,
berättar Jungfru Maria för henne, huru de tre visa konungarna
tillbådo hennes Son Kristus.
Guds moder talar till fru Birgitta och berättar henne
något om sin och sin Sons ödmjukhet och säger,
att lika ödmjuka som hennes Son och hon själv voro i världen,
lika ödmjuka äro de ock nu, fast de äro i himmelen.
När fru Birgitta redan ville återvända från Jerusalem
till Rom gick hon på Jungfru Marie födelses dag
att besöka denna jungfrus grav och andra heliga ställen,
som finnas i närheten av Jerusalems stad. När hon bad vid graven,
uppenbarade sig jungfrun för henne, gav henne säker upplysning
om tiden för sin död och upptagelse samt vittnade,
att detta verkligen var hennes grav.
När fru Birgitta på återfärden från Jerusalem
for genom staden Neapel, blev hon spord till råds
av fru drottningen och ärkebiskopen i denna stad.
När hon bad till Gud för stadens invånare,
talade Kristus till henne och klandrade invånarna
för åtskilliga synder samt visade dem det sätt,
varpå syndarna kunde försona sig med honom,
i det han lovade dem barmhärtighet, ifall de försonade sig
med honom och bättrade sig men hotade dem med rättvisans stränghet,
om de icke bättrade sig utan framhärdade i sina synder.
Denna uppenbarelse offentliggjorde fru Birgitta
i närvaro av ärkebiskopen herr Bernhard, tre magistrar i teologi,
två doktorer i kanonisk och borgerlig rätt
samt några riddare och borgare i samma stad.
Denna uppenbarelse av Jungfru Maria
undfick fru Birgitta i staden Neapel och riktade den
till herr Bernhard, ärkebiskop av Neapel.
Den förebrår dem, som icke undervisa sina otroende,
till tron nyligen omvända tjänare eller slavar i den katolska tron
och kristna lagen, och Jungfru Maria klandrar även de husbönder,
som illa behandla och övermåttan reta sina tjänare,
samt hotar med stränga straff spåmän och trollkvinnor
och även sådana, som underhålla dem
och sätta tro till dem.
En biskop, som var den heliga romerska kyrkans
styresman för provinsen Ancona, begärde fru Birgittas
förbön och råd. Hans samvete förebrådde honom nämligen,
att han var frånvarande och långt avlägsen
från sitt stift på grund av nämnda ämbete i Ancona,
där han residerade, och sålunda icke kunde taga vård
om de åt honom anförtrodda fåren i sitt stift.
Han undrade alltså, vilket som behagade Gud mest:
att han stannade kvar i sin ämbetsställning i Ancona
eller att han återvände för att styra de åt honom
anförtrodda fåren i hans stift. När fru Birgitta på begäran
bad för denne biskop, uppenbarade sig Kristus för henne
och sade henne nedan upptecknade ord.
Domaren klagar inför bruden över alla syndare
i alla stånd och levnadsställningar, berättar om
de välgärningar som han bevisat dem och deras otacksamhet
samt hotar dem med sin vredes förfärliga dom.
Han manar dem, att de må omvända sig till honom,
ty då skall han barmhärtigt mottaga dem som en fader.
Kristus talar i Rom till sin brud, den heliga Birgitta,
förutsäger henne dagen och sättet för hennes död,
bestämmer hur hon skall förfara med uppenbarelseböckerna,
säger att det, när honom så behagar, skall komma
många människor i världen, som skola mottaga dem med andakt
och sålunda vinna hans nåd, samt förordnar,
var hennes kropp skall begravas.