1. I Rom uppenbarar sig Jungfru Maria för Birgitta och lovar, att hon i sinom tid skall få komma till det heliga landet.
2. En kyndelsmässodag besöker Birgitta kyrkan S. Maria Maggiore i Rom. Hon får där en vision av Jesusbarnets frambärande i templet.
3. I Rom uppenbarar sig den helige Franciscus för Birgitta och uppmanar henne att vallfärda till hans grav i Assisi. När hon kommit, uppenbarar sig Franciscus för henne på nytt och ger henne förmaningar.

4. Birgitta vallfärdar till staden Ortona vid Italiens östkust. Där hör hon en gudomlig röst tala om aposteln Tomas' reliker, som där äro förvarade. I tillägget berättas episoder från Birgittas resa till Ortona och uppehåll i samma stad.
5. Vid sitt besök i Neapel 1366 har Birgitta stiftat bekantskap med den förnäme Eleasar (Elziarius) av Sabran, då för tiden skolyngling, sedermera kardinal. Nu riktar hon till honom en skrivelse, vari hon uppmanar honom att studera till präst endast av nitälskan för Guds ära och ej i hopp om en lysande karriär.
6. Birgitta har sedan länge planerat en vallfärd till det heliga landet. Den 25 maj 1371 blir hon i en uppenbarelse manad att äntligen bege sig åstad.

7. Någon gång under loppet av år 1371 beder en romersk franciskan Birgitta att bedja för henne och frågar henne till råds i några teologiska spörsmål. På gudomlig uppmaning ger hon honom anvisningar för hans livsföring och verksamhet som själasörjare och styrker honom i hans tro på mässoffrets under och på prästernas makt att binda och lösa.
8. Till samme franciskan säger Birgitta på gudomlig uppmaning, att det ej är honom tillåtet att lära känna påven Johannes XXII:s öde efter döden men att de uttalanden, som denne påve gjort i den bl. a. inom franciskanorden förda meningsstriden huruvida Kristus under sitt jordeliv haft någon egendom, äro rättrogna - Kristus har nämligen ägt den livklädnad, som hans moder Maria sytt åt honom.
9. Kristus uppenbarar sig på nytt för Birgitta i Rom och uppmanar henne att begiva sig till det heliga landet.

10. Birgitta har följt Kristi uppmaning och lämnat Rom. Hon gör ett uppehåll i Neapel och träffar där bl. a. ärkebiskop Bernhard. I Birgittas närvaro säger han, att om han vore påve, skulle han tillåta prästerna att leva i äktenskap. Birgitta svarar honom, på gudomlig uppmaning, att prästäktenskapet skulle vara Gud förhatligt.
11. Även drottning Johanna av Neapel har trätt i förbindelse med Birgitta. På Kristi uppmaning riktar Birgitta råd till denna drottning, avsedda att efterföljas i hennes styrelse och personliga livsföring. Hon riktar även några råd åt fältherren Gomez de Albornoz, vars bekantskap hon vid samma tid gjort, och åt en hovman i drottning Johannas tjänst.
12. Genom Birgitta uppmanar Kristus ärkebiskop Bernhard av Neapel att samvetsgrant vaka över prästerna i sitt stift och att själv föra en anspråkslös vandel.

13. Birgitta har på sin färd från Rom till Neapel varit ledsagad av sina barn Karl, Birger och Katarina. I Neapel insjuknar Karl och dör den 27 februari 1372. Efter hans död ser Birgitta hans själ inför Guds domstol. Djävulen tvistar med Jungfru Maria och med skyddsängeln om äganderätten till hans själ. Tvisten avgöres av Kristus till de senares förmån.
14. I maj 1372 anlända Birgitta, hennes barn och vänner till Palestina. I den heliga gravens kyrka i Jerusalem säger Kristus till henne, att hennes synder nu blivit henne förlåtna.
15. I den heliga gravens kyrka upplever Birgitta Kristi lidande på nytt - hon har förut gjort det i Sverige (I:10) och Italien (IV:70).

16. Före ankomsten till Palestina har Birgitta besökt Cypern i april 1372. Hon undfår där en uppenbarelse, enligt vilken Kristus klandrar öns invånare. Vidare riktar Kristus råd och förmaningar till hertig Johannes (denne hade nyss störtat sin broder, konung Peter I av Cypern, och skötte nu förmyndarstyrelsen för sin omyndige brorson, Peter II, tillsammans med dennes moder, drottning Eleonora; i uppenbarelsen kallas han »hertigen som var medveten om sin broders död»), till Johannes' biktfader, till Birgittas biktfader Alfons, till drottning Eleonora av Cypern (änka efter Peter I och mor till Peter II) och till den unge, omyndige Peter II, Eleonoras son och Johannes' brorson (»den nye konungen»).
17. I Jerusalem ger Jungfru Maria Birgitta anvisningar var hon skall bo.
18. Från Jerusalem skriver Birgitta ett brev till den unge Peter II av Cypern (»konungen av Cypern») och hans farbroder och förmyndare Johannes (»fursten av Antiokia»); hon uppmanar dem där att vaka över adelns och prästerskapets leverne och vidtaga nödiga reformer.

19. I Jerusalem talar Kristus till Birgitta om Cyperns folk, bestraffar dess synder och uttrycker som sitt önskemål att örikets grekisk-ortodoxa kristna måtte underkasta sig påven i Rom. Vid återfärden från det heliga landet passerar Birgitta Cypern på nytt, i början av oktober 1372, och offentliggör då Kristi ord i närvaro av Peter II (»konungen»), Eleonora (»drottningen»), hertig Johannes (»fursten av Antiokia») och det kungliga rådet.
20. En franciskan på Cypern, Martin från Aragonien, har vid Birgittas första besök på ön frågat henne till råds, huruvida det vore tillåtet för franciskaner att besitta någon egendom. I Jerusalem talar Kristus till Birgitta om denna sak, och därefter vidareförmedlar hon Kristi ord till franciskanen.
21. Vid sitt besök i Betlehem sommaren 1372 har Birgitta en vision av Jesu födelse. Denna vision har varit av genomgripande betydelse för den bildande konstens framställningar av Jesu födelse: före Birgittas tid avbildade man Jungfru Maria som en liggande barnsängskvinna, men från och med bekantgörandet av Birgittas vision har man börjat avbilda Jungfru Maria i knäböjande ställning, tillbedjande sitt på marken liggande barn.

22. I Betlehem talar Jungfru Maria till Birgitta om Jesu födelse.
23. I Betlehem ser Birgitta herdarna tillbedja Jesusbarnet.
24. I Betlehem berättar Jungfru Maria för Birgitta om de vise männens besök hos Jesusbarnet.

25. I Betlehem berättar Jungfru Maria för Birgitta om tilldragelser i samband med Jesu födelse.
26. Den 8 september 1372 uppenbarar sig Jungfru Maria för Birgitta i närheten av Jerusalem och berättar för henne om sin kropps upptagelse i himmelen.
27. I början av år 1373 har Birgitta med sitt följe återvänt till Neapel. Hon offentliggör där, i närvaro av ärkebiskop Bernhard och flera andliga och världsliga herrar, en uppenbarelse, enligt vilken Kristus klandrar folket i Neapel, bl. a. för den fåfänga och det sedeslösa liv som dess kvinnor göra sig skyldiga till.

28. I Neapel riktar Birgitta en skrivelse till ärkebiskop Bernhard, vari hon på Jungfru Marias uppdrag tadlar missbruk som äro rådande i staden: kristna husbönders vana att hålla mohammedanska slavar utan att undervisa dem i kristendomen samt det utbredda bruket av trolldom och besvärjelser.
29. En biskop, som samtidigt är ståthållare för provinsen Ancona, frågar Birgitta till råds, huruvida det är rätt av honom att vara frånvarande från sitt stift för att sköta ståthållareposten. Birgitta råder honom att återvända till sitt biskopssäte, ifall han vet med sig att hans närvaro där är nödvändig.
30. Kristus uttalar en allmän hotelse över alla stånd.

31. Detta kapitel skildrar Birgittas sista dagar och hennes död i Rom den 23 juli 1373.